Just nu är det hett i hallonlandet. I tunnlarna råder medelhavsklimat, varmt och fuktigt. Alla går runt i shorts och t-shirt när de jobbar. Vattenflaskorna fylls på ofta.

  Jag däremot, tar på mig långbyxor, kängor, varmaste vinterjackan, mössa och vantar. Svettas hela vägen fram till min arbetsplats.
  Frysrummet!

  I frysen är det 19 minusgrader och med den vanliga oturen går fläktaggregatet alltid igång just när man ska jobba där inne....!
  Kallt, kallt, kallt. Packar hallon till leverans och står tillslut på knä för att nå askarna på nedersta hyllan. Måste gå ut ibland för att värma mig och kalkylera om jag har packat tillräckligt många askar än. Det har jag självklart inte.
  Egentligen är jag dum som går ut emellanåt, då fryser jag bara mer när jag går in igen, men man blir galen av att stå bredvid fläkten!

  Ja, ja, nu är det klart och jag ska snart sätta mig i bilen och leverera. Hallonen kommer ha det kallt och skönt i bagagaget med kylaggregatet på - medan jag säkert får svettas i kupén :)

//Annika

  Alldeles nyss var de små fjuniga dunbollar, och nu är de fjädriga "små-höns" som kan sitta på pinne!
  Det går så himla fort med kycklingar och det känns nästan som om de växer mitt framför ögonen på en.
  Fast..., de är inte gulliga riktigt hela tiden. Jag brukar säga att kycklingar går igenom faserna: Gullig - Gullig - Gullig - FulSöt - Rugguggla!! - Tonårsskev - och Gullig igen!
  Och nu har de kommit igenom de där "fula" faserna (ingen mening med att visa bilder på dem när de ser ut att ha körts i en torktumlare) och ser plötsligt ut som hönor och tuppar i mini-format :)
  För visst blev det båda sorter. Vi trodde in i det längsta att det bara var hönor - alla tecken tydde på det - och sen började kammarna att växa och rodna på de flesta av dem... = tuppar!
  Ja, de är underbara de små liven! Och så kul att bara stå och titta på, speciellt nu när de har fått flytta in till den stora flocken. Yzma förklarade direkt för de andra att det här var hennes kycklingar och INGEN rör hennes kycklingar! Tuppen tyckte att de såg jätteläskiga ut och ville inte gå nära dem i början, men kycklingarna var modiga från start och nu springer de runt bland sina "tanter och farbror", kramar mamma en stund och sen kutar de iväg igen :)
  Gullungar!

//Annika