Vi brukar alltid kalla Muddy för Hallonhunden.
  Men vi började odla hallon redan 6 år innan hon föddes, och då hade vi en annan hund. Den första Hallonhunden.

  Det här är Raja, mamma och pappas första gemensamma hund, och min och Eriks bästa vän från dag ett! 
  1997 hämtade vi hem den lilla gula labradorvalpen, och under drygt 13 år var hon en av oss. 

  Hon var med på semestrar. Sov i min säng. Tröstade när vi var ledsna. Fick valpar(väldigt oplanerat tack vare grannens hund).
  Och hon var med när vi planterade de första hallonen. Gick runt bland raderna, kikade på vad vi gjorde och provsmakade den första skörden. 
  Det var hon som var Hallonhunden då, även om hon oftast smaskade på päron eller krusbär från trädgården.

  2010 hände det som inte fick hända - akut livmoderinflammation med kraftiga blödningar. Vi tvingades inse att hon var så pass gammal att hon troligen inte skulle överleva en operation och vi fick ta det värsta beslutet.

  Idag är det 8 år sedan vi miste henne. 8 år sedan vi förlorade vår bästa vän. Och även om jag inte tänker på henne varje dag längre, så finns hon ändå alltid med mig. Framför allt tack vare Muddy.
  För Muddy är inte bara den nya Hallonhunden. Hon kommer även från samma kennel som Raja och är hennes systers-barn-barns-barn.

  Så ibland känns det inte som att vi har en "ny" Hallonhund. Snarare som att Raja uppgraderades till Muddy, att en liten del av henne finns där inne.
  Och det måste ju vara den bästa kombinationen!

//Annika

  Det är verkligen något speciellt med bullar. Kanel, vanilj, sylt, fyllda, släta, gifflar, snodda, rullade.... listan kan bli oändlig!
  Idag är det visserligen Kanelbullens Dag, men för oss är det ju hallon som gäller. Så vi har frossat i Hallonbullar till fikat!
  Och ska jag vara helt ärlig.... de är mina favoriter :D

//Annika

  Att få en paus ibland är guld värt! Men att kunna kombinera jobb och paus på samma gång är ännu bättre :)
  I flera veckor har jag åkt till Stockholm i vår nyköpta kylbil. Anledningen? Kocken Paul Svensson ville ha våra hallon till restaurangen på Fotografiska!!
  Att leverera till Stockholm har varit en dröm för oss länge och nu har den äntligen besannats!
  Men det är klart att det är tufft att ligga på vägen nästan en hel dag. Visserligen älskar jag att köra bil, men till slut blir det ganska tråkigt. Så igår hakade mamma på och vi passade på att äta på restaurangen.
  Åh, jösses, hur ska man beskriva maten?! Att säga att den var fantastisk räcker inte till. Om ni åker till Stockholm - besök Fotografiska!! Har ni riktig tur kanske ni får våra hallon till dessert ;)

//Annika

P.S. Utställningarna var självklart både inspirerande och vackra, vi rekommenderar dem också!