Vårt hallonland är inte bara vårt. Vi har nämligen ett par grupper med inneboende som samsas med oss om utrymmet - fåglarna! 

  Kråkfamiljen; en äkta kärnfamilj med mamma, pappa och två barn, har nyligen flyttat härifrån. Men under hela sommaren har de suttit på staketet och nyfiket betraktat oss.
  De visste var gränsen gick och höll sig hela tiden utanför tunnlarna - till skillnad från den enorma flocken kajor som gästade oss en kort period. 

  Kajorna nöjde sig inte med att bara titta på tunnlarna, vetskapen om att det fanns hallon där inne blev för mycket för dem och de flög stojande in och ut, lyckligt smaskande på de söta bären! 
  Enda sättet att bli kvitt kajor är att hänga upp ett par döda exemplar på staketet utanför tunnlarna. Sen dröjer det inte många dagar innan de flyttar härifrån - de förstår att här är det farligt att vara kaja! 

  Men kråkfamiljen berörs inte alls av att deras "kusiner" jagas bort. De sätter sig på staketet bredvid den döda kajan, tittar på den, och man kan rikitgt höra hur den säger: "Jaha, här hänger du... Taskigt läge, hörru!". 

  Men nu är som sagt kråkorna också utflyttade och vi har bara en grupp med inneboende kvar. Sädesärlorna! De kom hit i början av April och kommer stanna här ända tills det är dags att flytta söderut. 
  De har byggt sina bon här, lagt sina ägg och kläckt sina ungar. Ungarna som nu har växt upp till självständiga tonåringar och skuttar runt sina föräldrar i större och större cirklar. 
  Sädesärlorna får gärna flyga in och ut ur tunnlarna. De struntar i hallonen och äter bara skadeinsekterna. Det är därför de är våra favoritfåglar! 

  När det är dags att flytta i höst kommer ungarna att bära med sig den här platsen som sitt hem och nästa år kommer de tillbaka. Stärkta och fyllda av nyfiken förväntan! Och vi kommer att vänta på dem, ta emot dem med öppna armar. För de är ju våra sädesärlor. Våra alldeles egna halloninneboende! 

/Annika

  Vårt hallonland är en enda stor smältdegel! Här finns alla tänkbara personer i olika åldrar, med olika etniciteter, olika religioner etc. Alla med olika livserfarenheter och mål inför framtiden. Personer som kanske inte skulle ha pratat med varandra om det inte var för att de nu samarbetar mot samma mål: plocka så fina hallon som möjligt! 
  Det enda vi begär av våra plockare (förutom att de måste vara minst 15 år gamla) är: god handhygien, trevligt uppförande mot varandra och att de plockar fina bär! Resten spelar ingen roll - alla är välkomna! 

  Genom detta har vi lärt oss vad hallon heter på persiska, att projektarbeten på handelsprogrammet är "skitsvåra", att det inte är jättekul att cykla hem i regnet och mycket, mycket mer! Dessutom har det blivit ett och annat kärlekspar genom åren - hallon verkar inbjuda till flört! - och det gör inte plockningen mindre spännande! 

  Vi är så tacksamma för alla våra plockare: de som har plockat, de som plockar just nu och de som kommer plocka i framtiden! 
  Tack för att ni finns!

/Annika

   Fredag! Fredagsmys... 

  För oss betydde fredagen en specialplockning till en bröllopsfest på Forshems Gästgiveri imorgon. 25 askar finbär var beställt och man blir så där mysigt nöjd när man ser resultatet! Vetskapen om att ett lyckligt brudpar ska äta av dem imorgon på sitt livs lyckligaste dag gör att den här dagen blev ännu bättre! 

  Just nu pågår de sista förberedelserna inför årets första självplock imorgon! Snart är det dags...! 

/Annika