Bloggen

Välkommen till bloggen! 
Här ska vi försöka berätta om vad som händer i odlingen, men också i våra "vanliga" liv, roliga kommentarer, lägga upp bilder m.m. så ofta vi bara hinner. 
Trevlig läsning :)

Lycklig hund!

Viktig information om säsongen 2020!
 
Som vi tidigare meddelat påverkas vi rejält av Covid-19. Och efter mycket funderande på olika lösningar måste vi tyvärr meddela att Säsongen 2020 är INSTÄLLD!
 
Det känns fruktansvärt tråkigt, men vi har inga alternativ. Pga högrisker i familjen sitter vi i total-karantän, vi kan inte träffa andra människor och kan inte lämna gården. Just nu lever vi efter devisen: ”Om vi inte kan få det hemkört så vill vi inte ha det”.
 
Vissa av er kanske tycker att vi inte kan veta hur det blir i höst – det kanske har lugnat sig när hallonen mognar? – och självklart hoppas vi att smitto-läget ska ändras. MEN, vi kan inte ta in någon arbetskraft när vi sitter i karantän, och vi kan inte hålla igång hela hallonodlingen själva.
 
Vårt mål med hallonen i år kommer vara att hålla dem vid liv. De kommer vattnas, men kapas med jämna mellanrum.
Istället kommer vi försöka se det här året som en nystart, för i år är det 15 år sedan vi planterade våra första hallonplantor (Jubileum!).
Och nu ska vi se över våra odlingar: Vad fungerar? Vad fungerar inte? Vill vi odla något mer? Vad vill vi ändra?
 
2020 kommer att bli ett förändringens år.
Ett år då vi hittar oss själva, vår passion och glädje igen. För ärligt talat, det har varit ganska tungt i några år.
Vi kommer inte ge upp – vi kämpar på! – men vi får vänta till 2021 innan vi ses annat än på facebook/hemsidan.
 
Ta hand om er!
/Vi på Källstorps EKO-Bär

Läs hela inlägget »

  Det finns inget mer fantastiskt än att ha ett älskat husdjur! Och inget värre än ögonblicket då man förlorar det....
  Igår gick vår älskade katt Kasper över regnbågsbron, 18 år och 8 månader gammal, och saknaden är enorm <3
  Han fick ett långt liv som härskare på gården, han var alla råttors skräck. Och han har funnits med i nästan hela mitt och Eriks liv, jag skulle fylla 11 när vi hämtade honom, Erik hade precis fyllt 7.
  Att inte ha katt.... det kan inte stämma, vi har ju "alltid" haft katt!
  Han var en sån liten kattunge, rymdes i handen när vi hämtade hem honom. Men sedan växte han upp till en stor och ståtlig kattkille, till och med veterinären var imponerad när han såg honom.

  Som kattunge ställde han upp på alla lekar, hängde med oss ungar och blev ompysslad av vår gamla hund Raja. Men sen blev han den stora, starka "ensamvargen" som vi minns honom bäst som. Med ena fläcken formad som ett hjärta - han var kärlek <3
  Kel och mys skulle vara på hans villkor och initiativ, maten varieras så han inte blev uttråkad. På vintern låg han och lurpassade på småfåglarna under fågelbordet, då kom den vita pälsen äntligen till pass!
  När vi hämtade hem Muddy var han tuff i början, förklarade att det var han som bestämde. Och hon förstod att eftersom Kasper var en katt, så måste hon också vara det.... han lärde henne både att spinna och kloa :) 
  Vi säger fortfarande Godnatt på kvällen när vi lämnar köket, som vi alltid gjort, och det kommer bli svårt att inte handla kattmat i fortsättningen.
  Men vi vet att han har det bra nu och slipper vara gammal och trött. Kan ge sig ut på upptäcktsfärd, bestämma själv. Och självklart ligger han hos Raja igen, omgiven av blommor, och njuter av solen!

//Annika

Läs hela inlägget »

  Corona-viruset påverkar alla, vi är inget undantag. Just nu sitter vi i egen-karantän pga riskgrupper i familjen.
  Men även vårt företag och odlingar påverkas, framförallt av den stora osäkerheten om hur läget kommer utvecklas under året.
  Det får oss att fundera, planera och klura på nya idéer för hallonen, odling m.m.
  I nuläget vet vi inte vad som ska hända. Men att det kommer bli förändringar - både stora som små - det kan vi säga säkert redan nu.
  2020 kommer att bli ett annorlunda år. Men på vilket sätt.... ja, det får tiden utvisa.

Läs hela inlägget »

Det har tagit några dagar att bearbeta, sörja och verkligen förstå - att det som inte får hända, faktiskt har hänt.... 

Vårt frysrum har gått sönder. Vi vet inte hur, men strömmen försvann och det slog även ut larmet, så på morgonen hade temperaturen stigit till +15° och alla hallon var förstörda.
Nu har vi fått tillbaka strömmen till frysen igen, men katastrofen är ett faktum!
Vi har tvingats tömma alla askar och köra ut hallonen i skogen. Med gråten i halsen och känslan av att alla planer har förändrats.


Det enda positiva är att vi hade lagt över lite hallon i en annan frys, så vi kan koka saft till säsongstarten i Augusti.
Men öppna gårdsbutik i vår finns inte längre på kartan - utan hallon, inga produkter att sälja.


Vi försöker smälta vad som har hänt, men det är svårt. Tanken på att inte ha hallon i frysen känns galen.
Men vi kommer igen. Och vi vet att det blir nya hallon till hösten igen!

Läs hela inlägget »

  Min rygg har länge småbråkat med mig; ischias med mera, men jag har "peppar-peppar" sluppit undan ryggskott. Ända tills i onsdags....!

  Jag skulle bara ut till getterna i lagården. Sen skulle jag och pappa iväg på Ekologiska Lantbrukarnas Höstmöte i Vänersborg. 
  Bara sträcka ut handen åt sidan efter äpplen åt dem.
  PANG!
  Förstod först inte vad som hade hänt. Det hade smällt till lite i ryggslutet - kändes inte så farligt, så jag började gå mot getterna. Inser ganska snart att jag knappt kan gå. Kan inte böja mig framåt, bakåt eller åt sidan. Skriker till när jag sträcker ut armen mot getgrinden. 
  Handen glider mot fickan - NEJ, säg inte att mobilen ligger inne på laddning! Överväger starkt att stå kvar hos getterna tills någon saknar mig och de kommer för att hämta mig. Men det tar för lång tid, vill bara in.
  Börjar långsamt ta mig ut ur lagården och vandrar upp mot huset. Eller, vandrar är väl fel ord, hasande myrsteg är nog ett bättre alternativ. Kvidande och med ryggen i en konstig vinkel. Det har aldrig tagit så lång tid att gå 100 meter.
  Som tur är kommer mamma ut när jag närmar mig. Hon hjälper mig in (jag måste ju nästan lyftas uppför trappstegen) och pappa får dra av mig kängorna.
  Efter ännu ett antal minuter kan jag typ sätta mig på en stol, med värme mot ryggslutet och sammanbitna tänder. Att åka någonstans är helt otänkbart.

  Pappa åkte själv till Vänersborg, mamma hjälpte mig till sängen och sen var det dags för viloläge. Muddy har inget emot mitt ryggskott (finns ju inget bättre än att ta en tupplur), bortsett från att jag inte kan böja mig för att ge henne mat.
  Bästa kompisen just nu är en påse med frusna ärtor - denna gudagåva som får smärtan att släppa i ryggen! Visserligen hjälper den inte mot frustrationen av att inte kunna göra något, men jag tar vad jag får.

  Men.... vi skulle ju öppna gårdsbutiken i December, jag skulle koka mängder med saft och sylt, och andra spännade planer....
  Istället blev det ryggläge, vila och absolut INGA TUNGA LYFT! Skit också, jag som var så peppad på att komma igång.
  Men det var kanske meningen att jag skulle vila ett tag istället, återhämta mig ordentligt för en gångs skull. Och lyssna på Muddy som snarkar bredvid mig!

//Annika

Muddy "sympati-vilar" med mig!
Muddy "sympati-vilar" med mig!
Läs hela inlägget »

  Allt började med att jag frågade våra ungdomar förra året om de kunde komma på några roliga grödor att provodla och Maja sa: "Min kompis odlar vattenmeloner i sitt växthus, det kanske skulle funka!".
  Det där fröet hon sådde började växa i mig och jag letade information hela vintern om det skulle vara möjligt.... och det ser vi nu att det var!

 

 Jag hittade ekologiska fröer och började dra upp plantor. De växte på bra och planterades ut. Men sen mådde de inget vidare och vi trodde ett tag att alla skulle dö. Det hade blivit alldeles för varmt i tunneln och plantorna torkade.
  Men vi fortsatte vattna och hoppas på det bästa, och plötsligt insåg vi att hälften av plantorna fortfarande levde och ville ha gödsel. 

  Sen kom blommorna! 
  Jag visste inte om bin och humlor skulle fatta att det fanns nektar även i de här blommorna, och inte bara inne hos hallonen, så jag hjälpte till med pollineringen i en vecka ungefär.
  Meloner har både honblommor och hanblommor, och under "honan" sitter fruktknölen som ska bli melonen. Med hjälp av en liten pensel flyttade jag sen runt pollen mellan de olika blommorna och plantorna.
  För en melon blir sötare ju mer den blir pollinerad!

  Sen började väntan!
  Och vi väntade, och väntade, och väntade. Hoppades och bad att de skulle börja växa och mogna. Vid ett tillfälle trodde vi att de var klara och skar lyckliga upp en - och den var kritvit inuti.... totalt omogen, men hönsen tyckte den var god.

  Men till slut var de mogna och vi kunde äntligen prova en. Wow! De gav verkligen skäl för namnet "Sugar Baby" :)
  Under September jobbade jag hårt på att lära mig att se, känna och höra när de är riktigt mogna och jag tror nog att jag fick till det i slutändan.
  När sedan chansen för frost kom var det dags att skörda och nog blev det lite meloner alltid. Perfekta att sälja i årets sista mini-gårdsbutik i hallonlandet, och för oss att frossa i tillsammans med hallon.

  Jag har redan börjat fundera på hur jag ska lägga upp melonodlingen nästa år: ska jag lägga till någon mer sort, borde jag så dem tidigare, kan jag komma på fler recept med meloner....?
  Men jag kan hur som helst vara helt säker på en sak - det blir vattenmeloner även nästa år!
  För vem vill vara utan mina schyssta meloner?! ;)

//Annika

Läs hela inlägget »

  Att julbaka i September är speciellt, men väldigt mysigt!
  Att blanda klassiska recept, med recept som är klassiska i vår familj. Som mormors vita bockar.
  För mig är bockarna en typisk "mormor-kaka" som hon gjorde varje jul, och mamma brukade baka till mina födelsedagskalas i början på December. Då skrev hon namnen på alla gäster på bockarna, med en tandpetare doppad i grön karamellfärg.
  När jag bakade ut lussekatterna fick jag minnesbilder från när jag är 5 år och bakar tillsammans med mamma och mormor, ståendes på en pall vid köksbänken. Minnet blev så starkt och doften av saffran fick mig att le och nynna på julsånger.... :)

  Jag avslutade med pepparkaksbak och då kom mormor till mig igen!
  Genom att använda hennes speciella verktyg som "rullar" ut kakorna gick det snabbt och lätt att stansa ut alla hjärtan. Och jag fick känna det som att jag bakade med mormor precis som förr <3

God Jul (drygt 100 dagar i förtid)
//Annika

Läs hela inlägget »

  Jag älskar bröllop!!
  Har alltid gjort och kommer alltid göra <3
  Därför är det extra roligt när vi får bröllops-beställningar, i år har vi haft tre än så länge!
  Det brukar oftast handla om dekorationshallon till efterrätten och ett visst antal. Då räknar vi ut exakt hur många hallon som behövs, plussar på ett antal för säkerhets skull, och sen plockar vi. Räknandes, 1-2-3..., med max 20 hallon i varje ask för att de ska få så lite tryck som möjligt.
  Egentligen är det den jobbigaste typen av plockning - man blir så trött i huvudet - men det är också så himla roligt! Både att se de vackra hallonen i askarna och att tänka sig hur resultatet kommer bli. När våra hallon får vara med på ett pars lyckligaste dag!
Kan det bli bättre än så!?!

//Annika

Läs hela inlägget »

  Älskar, älskar, älskar våra nytryckta etiketter!!!!
  Mycket "pilljobb" med design och storlekar, men resultatet blev superbra :D

//Annika

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Gunilla Buder » Inför säsongen 2020:  ”Tråkigt men i dessa tider får man " gilla läget ". Hoppas ni får ha hälsan i beh”

  • Helen Ljung » Inför säsongen 2020:  ”Oooh!!! Ni är fantastiska,underbara, starka medmänniskor. Tack för att ni finns...”

  • Aulikki » Inför säsongen 2020:  ”Hej! Jag håller tummarna för att ni vill, orkar och kan öppna nästa år! Ta hand ..”

Arkiv

Etiketter