Bloggen

Välkommen till bloggen! 
Här ska vi försöka berätta om vad som händer i odlingen, men också i våra "vanliga" liv, roliga kommentarer, lägga upp bilder m.m. så ofta vi bara hinner. 
Trevlig läsning :)

Lycklig hund!

  Då var årets första omgång av anställningsintervjuer avklarade, och vi har träffat ett gäng härliga ungdomar.

  Vi har pratat om vad vi gör här på gården, vad som händer i hallonlandet, ätit bullar, ställt och svarat på frågor etc.
  Och Muddy har självklart kollat alla som sökte och gett sitt okej :)

  Efter alla samtal idag har vi en bra magkänsla.
  Det kommer att bli en riktigt bra säsong i år!

//Annika

Läs hela inlägget »
  Jag började kallas för "Hallonet" när jag gjorde min halkkörning och körläraren fick reda på vad vi odlade.
  Sen klingade det av och jag blev mest "hon är en av de som odlar hallon" eller "dottern till hallonodlarna" eller "Annika på Källstorp".

  När jag är på Ekodagarna brukar jag oftast kopplas ihop med mina föräldrar. De har varit med i föreningen så länge att många vet vilka de är = jag är deras dotter.
  Men i år var det annorlunda. Jag blev igenkänd som Annika, inte "Annika, Per och Monicas dotter".
  Och flera gånger blev jag presenterad så här:
- Du vet väl vem det här är - Hallonkvinnan!

  Det är en "ego-boost" som man behöver ibland ;)

//Annika
Läs hela inlägget »

  Jag älskar att åka på Ekodagarna!!

  Ekologiska Lantbrukarna är en förening som ligger mig varmt om hjärtat - pappa satt i riksstyrelsen på 90-talet och mamma satt i vår lokala styrelse i 20 år innan jag tog över hennes plats för ett år sedan. Det är en förening som stöttar de ekologiska bönderna och varje år i samband med deras riksårsstämma arrangeras Ekodagarna.
  Det betyder tre fullspäckade dagar med bland annat gårdsturer, föredrag, årsstämma och festmiddag!!

  Var vi är växlar varje år mellan de olika distrikten - i år var det Uppland - och man får en chans att se sig om i landet, se nya platser och uppleva något nytt.
  Men framför allt får man träffa alla fantastiska bönder! Prata, diskutera projekt, dricka kaffe, få nya idéer, äta god mat, dricka lite mer kaffe, träffa gamla bekanta....

  I år fick jag med mig brorsan och hans bästa kompis, och jag som har varit på några omgångar av Ekodagarna nu började genast heja på bekanta och komma in i "dricka mer kaffe än jag brukar-stadiet", men för dem var det premiär!
  Och det var så kul att se dem komma in i det här speciella gänget - jag pekade och viskade och sa "prata med dem" och "de håller på med sånt" - och efter ett par timmar kunde jag hitta dem i livliga diskussioner om allt mellan himmel och jord!
  Storasyster var nöjd :)

  Men nu måste jag försöka återhämta mig lite, det är ju faktiskt ganska intensivt - trots att det är så himla roligt - och så måste jag grunna på alla nya idéer jag har fått med mig hem!

//Annika

loading...
Läs hela inlägget »

  Planeringsmöten är viktiga. Hur ska vi annars veta vad vi ska göra under årets säsong?!

  Men den här sortens planering är helt klart bäst:
Sittandes i sängen med en sovande hund bredvid sig!
  "Det blir säkert bra, matte. Väck mig när du har kommit fram till något!"

  Det kanske inte blev så mycket planering gjord, men enligt Muddy var vi väldigt produktiva - hon snarkade och jag försökte skriva!

//Annika

Läs hela inlägget »

 När vi levererar färska hallon kör vi så sakta och försiktigt så man kan tro att bilen kan falla ihop när som helst. Vi kryper över vägguppen, smyger i kurvorna - allt för att slippa stötar på hallonen som är så känsliga.

  Jag säger alltid till våra plockare att de ska hantera hallonen extremt varsamt: "De är faktiskt skörare än ägg!".
  När jag säger så brukar de höja sina ögonbryn, men det är sant - hallon är visst skörare än ägg, för äggen har skal som skyddar dem! ;)

  Idag fick jag ännu ett bevis på det när jag var hos hönsen. Efter mat och vatten plockade jag ägg ur redena, men det sista slank ur handen på mig och föll cirka 1,5 meter rakt ner i ströbädden. "Jaha" tänkte jag,"då blev det äggröra", men ägget låg där helt oskatt och väntade på att plockas upp.
  Det hade inte ett hallon klarat av!

  Okej, en ströbädd är ganska mjuk (hönsen vill ju inte gå på hårda golvet), men den är tillräckligt fast för att göra mig helt säker på att ägget skulle spricka av fallet.
  Och det fick mig att direkt tänka på hur vi jämför ägg med hallon!

  Nej, det här är inte en tävling mellan hallon och ägg - jag älskar dem båda på olika sätt! - och tillsammans i en kaka blir de fantastiska :)
  Men det är alltid roligt med jämförelser och experiment (om än ofrivilligt i det här fallet), och se att det stämmer så väl.
  Hallon är verkligen skörare än ägg.
  Fast godare!

//Annika

Läs hela inlägget »
Morfar och jag! Morfar och jag!
  Det här är den första bilden jag har tagit i år - strax efter midnatt blev det en selfie med morfar!
  En positiv start på 2019!

  För 2018 var inte det bästa året....
  Sjukdomar, skador, värmebölja, hjärtesorg, spinnkvalster, hussvamp, minskad hallonskörd, stormvindar, Muddy opererar bort en tumör och vi förlorade mormor....
  Nej, 2018 var inget "toppenår"!

  Okej, okej, det var inte bara elände, det fanns bra dagar också, fina minnesbilder: den nya kylbilen, yoga på bryggan vid sommarstugan, leverera hallon till Stockholm, alla förstående kunder, baka kakor med morfar, att Muddy INTE hade cancer, och brorsans överraskningsresa då vi fick chansen att snacka om allt mellan himmel och jord!

  Men det är svårt att tänka på allt positivt, eftersom hjärnan har mycket lättare för att glida över till allt jobbigt som hänt.
  Ibland skulle jag vilja leva om 2018, lösa allt som krånglade - Gör Om, Gör Rätt!
  Fast det går ju inte. Och jag försöker istället att inse faktum: nu kan det bara bli bättre!

  2018 var ett tufft år (skitjobbigt faktiskt), men jag måste försöka lägga det bakom mig och gå vidare in i 2019. 
  För det är ju som man säger - Nytt År, Nya Möjligheter!!

//Annika
Läs hela inlägget »

  Nu har det gått lång tid sen det senaste blogginlägget igen.
  Men det finns en orsak till att jag saknar ord....

  I slutet av Oktober åkte mormor in akut med ambulans. Vi trodde/hoppades att det inte skulle vara så allvarligt som det verkade, men två dagar senare sa läkarna att det inte fanns mer att göra och vi kunde bara vänta på att det värsta skulle hända.
  Så vände allt! Mormor vaknade till igen, ville ha sitt eget te (det på sjukhuset var inte gott) och hon blev sig själv igen.
  Vi gjorde framsteg, tränade med sjukgymnasten och planerade för att åka hem....
  Men då kom nästa vändning!

  Plötsligt blev allt sämre, hjärtat orkade inte på samma sätt och långsamt-långsamt började mormor tyna bort från oss....
  Vi kämpade, vi slet, vi vakade, och bodde på sjukhuset i över två veckor. Och samtidigt skulle allt fungera på gården, takplasten på tunnlarna skulle ner och vattnet gick så klart sönder när det var som kallast!
  Och den 28:e November förlorade vi henne <3

  Mormor var mitt dagis när jag var liten. Hon lärde mig att steka plättar, att älska gamla filmer, och hon kunde prata om allt. Precis allt!
  Trots att hela processen tog en månad så var jag inte beredd. Jag ÄR INTE beredd! Jag anade inte att det skulle bli så tomt, så hemskt, så tråkigt. Livet är mycket tråkigare utan mormors kommentarer, åsikter och diskussioner. Och att spela frågesport utan mormor blir sig aldrig mer likt - vem ska nu ropa ut alla svaren, även när det inte är hennes tur!?!

  Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förstå vad som har hänt; att åka till mormor och morfar har plötsligt blivit "åka till morfar", i min mobil ligger hennes nummer bland mina favoriter och jag kan inte ringa upp, men framför allt - hon kan inte ringa mig längre!

  Vi saknar dig så mycket mormor!! Älskar dig <3

//Annika 

Läs hela inlägget »

  Vi brukar alltid kalla Muddy för Hallonhunden.
  Men vi började odla hallon redan 6 år innan hon föddes, och då hade vi en annan hund. Den första Hallonhunden.

  Det här är Raja, mamma och pappas första gemensamma hund, och min och Eriks bästa vän från dag ett! 
  1997 hämtade vi hem den lilla gula labradorvalpen, och under drygt 13 år var hon en av oss. 

  Hon var med på semestrar. Sov i min säng. Tröstade när vi var ledsna. Fick valpar(väldigt oplanerat tack vare grannens hund).
  Och hon var med när vi planterade de första hallonen. Gick runt bland raderna, kikade på vad vi gjorde och provsmakade den första skörden. 
  Det var hon som var Hallonhunden då, även om hon oftast smaskade på päron eller krusbär från trädgården.

  2010 hände det som inte fick hända - akut livmoderinflammation med kraftiga blödningar. Vi tvingades inse att hon var så pass gammal att hon troligen inte skulle överleva en operation och vi fick ta det värsta beslutet.

  Idag är det 8 år sedan vi miste henne. 8 år sedan vi förlorade vår bästa vän. Och även om jag inte tänker på henne varje dag längre, så finns hon ändå alltid med mig. Framför allt tack vare Muddy.
  För Muddy är inte bara den nya Hallonhunden. Hon kommer även från samma kennel som Raja och är hennes systers-barn-barns-barn.

  Så ibland känns det inte som att vi har en "ny" Hallonhund. Snarare som att Raja uppgraderades till Muddy, att en liten del av henne finns där inne.
  Och det måste ju vara den bästa kombinationen!

//Annika

Läs hela inlägget »
Etiketter: raja muddy hallonhunden

  Det är verkligen något speciellt med bullar. Kanel, vanilj, sylt, fyllda, släta, gifflar, snodda, rullade.... listan kan bli oändlig!
  Idag är det visserligen Kanelbullens Dag, men för oss är det ju hallon som gäller. Så vi har frossat i Hallonbullar till fikat!
  Och ska jag vara helt ärlig.... de är mina favoriter :D

//Annika

Läs hela inlägget »