Bloggen

Välkommen till bloggen! 
Här ska vi försöka berätta om vad som händer i odlingen, roliga kommentarer, lägga upp bilder m.m. så ofta vi bara hinner. 
Hoppas att ni kommer att gilla vad ni läser!

Lycklig hund!

 När vi levererar färska hallon kör vi så sakta och försiktigt så man kan tro att bilen kan falla ihop när som helst. Vi kryper över vägguppen, smyger i kurvorna - allt för att slippa stötar på hallonen som är så känsliga.

  Jag säger alltid till våra plockare att de ska hantera hallonen extremt varsamt: "De är faktiskt skörare än ägg!".
  När jag säger så brukar de höja sina ögonbryn, men det är sant - hallon är visst skörare än ägg, för äggen har skal som skyddar dem! ;)

  Idag fick jag ännu ett bevis på det när jag var hos hönsen. Efter mat och vatten plockade jag ägg ur redena, men det sista slank ur handen på mig och föll cirka 1,5 meter rakt ner i ströbädden. "Jaha" tänkte jag,"då blev det äggröra", men ägget låg där helt oskatt och väntade på att plockas upp.
  Det hade inte ett hallon klarat av!

  Okej, en ströbädd är ganska mjuk (hönsen vill ju inte gå på hårda golvet), men den är tillräckligt fast för att göra mig helt säker på att ägget skulle spricka av fallet.
  Och det fick mig att direkt tänka på hur vi jämför ägg med hallon!

  Nej, det här är inte en tävling mellan hallon och ägg - jag älskar dem båda på olika sätt! - och tillsammans i en kaka blir de fantastiska :)
  Men det är alltid roligt med jämförelser och experiment (om än ofrivilligt i det här fallet), och se att det stämmer så väl.
  Hallon är verkligen skörare än ägg.
  Fast godare!

//Annika

Läs hela inlägget »
Morfar och jag! Morfar och jag!
  Det här är den första bilden jag har tagit i år - strax efter midnatt blev det en selfie med morfar!
  En positiv start på 2019!

  För 2018 var inte det bästa året....
  Sjukdomar, skador, värmebölja, hjärtesorg, spinnkvalster, hussvamp, minskad hallonskörd, stormvindar, Muddy opererar bort en tumör och vi förlorade mormor....
  Nej, 2018 var inget "toppenår"!

  Okej, okej, det var inte bara elände, det fanns bra dagar också, fina minnesbilder: den nya kylbilen, yoga på bryggan vid sommarstugan, leverera hallon till Stockholm, alla förstående kunder, baka kakor med morfar, att Muddy INTE hade cancer, och brorsans överraskningsresa då vi fick chansen att snacka om allt mellan himmel och jord!

  Men det är svårt att tänka på allt positivt, eftersom hjärnan har mycket lättare för att glida över till allt jobbigt som hänt.
  Ibland skulle jag vilja leva om 2018, lösa allt som krånglade - Gör Om, Gör Rätt!
  Fast det går ju inte. Och jag försöker istället att inse faktum: nu kan det bara bli bättre!

  2018 var ett tufft år (skitjobbigt faktiskt), men jag måste försöka lägga det bakom mig och gå vidare in i 2019. 
  För det är ju som man säger - Nytt År, Nya Möjligheter!!

//Annika
Läs hela inlägget »

  Nu har det gått lång tid sen det senaste blogginlägget igen.
  Men det finns en orsak till att jag saknar ord....

  I slutet av Oktober åkte mormor in akut med ambulans. Vi trodde/hoppades att det inte skulle vara så allvarligt som det verkade, men två dagar senare sa läkarna att det inte fanns mer att göra och vi kunde bara vänta på att det värsta skulle hända.
  Så vände allt! Mormor vaknade till igen, ville ha sitt eget te (det på sjukhuset var inte gott) och hon blev sig själv igen.
  Vi gjorde framsteg, tränade med sjukgymnasten och planerade för att åka hem....
  Men då kom nästa vändning!

  Plötsligt blev allt sämre, hjärtat orkade inte på samma sätt och långsamt-långsamt började mormor tyna bort från oss....
  Vi kämpade, vi slet, vi vakade, och bodde på sjukhuset i över två veckor. Och samtidigt skulle allt fungera på gården, takplasten på tunnlarna skulle ner och vattnet gick så klart sönder när det var som kallast!
  Och den 28:e November förlorade vi henne <3

  Mormor var mitt dagis när jag var liten. Hon lärde mig att steka plättar, att älska gamla filmer, och hon kunde prata om allt. Precis allt!
  Trots att hela processen tog en månad så var jag inte beredd. Jag ÄR INTE beredd! Jag anade inte att det skulle bli så tomt, så hemskt, så tråkigt. Livet är mycket tråkigare utan mormors kommentarer, åsikter och diskussioner. Och att spela frågesport utan mormor blir sig aldrig mer likt - vem ska nu ropa ut alla svaren, även när det inte är hennes tur!?!

  Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förstå vad som har hänt; att åka till mormor och morfar har plötsligt blivit "åka till morfar", i min mobil ligger hennes nummer bland mina favoriter och jag kan inte ringa upp, men framför allt - hon kan inte ringa mig längre!

  Vi saknar dig så mycket mormor!! Älskar dig <3

//Annika 

Läs hela inlägget »

  Vi brukar alltid kalla Muddy för Hallonhunden.
  Men vi började odla hallon redan 6 år innan hon föddes, och då hade vi en annan hund. Den första Hallonhunden.

  Det här är Raja, mamma och pappas första gemensamma hund, och min och Eriks bästa vän från dag ett! 
  1997 hämtade vi hem den lilla gula labradorvalpen, och under drygt 13 år var hon en av oss. 

  Hon var med på semestrar. Sov i min säng. Tröstade när vi var ledsna. Fick valpar(väldigt oplanerat tack vare grannens hund).
  Och hon var med när vi planterade de första hallonen. Gick runt bland raderna, kikade på vad vi gjorde och provsmakade den första skörden. 
  Det var hon som var Hallonhunden då, även om hon oftast smaskade på päron eller krusbär från trädgården.

  2010 hände det som inte fick hända - akut livmoderinflammation med kraftiga blödningar. Vi tvingades inse att hon var så pass gammal att hon troligen inte skulle överleva en operation och vi fick ta det värsta beslutet.

  Idag är det 8 år sedan vi miste henne. 8 år sedan vi förlorade vår bästa vän. Och även om jag inte tänker på henne varje dag längre, så finns hon ändå alltid med mig. Framför allt tack vare Muddy.
  För Muddy är inte bara den nya Hallonhunden. Hon kommer även från samma kennel som Raja och är hennes systers-barn-barns-barn.

  Så ibland känns det inte som att vi har en "ny" Hallonhund. Snarare som att Raja uppgraderades till Muddy, att en liten del av henne finns där inne.
  Och det måste ju vara den bästa kombinationen!

//Annika

Läs hela inlägget »
Etiketter: raja muddy hallonhunden

  Det är verkligen något speciellt med bullar. Kanel, vanilj, sylt, fyllda, släta, gifflar, snodda, rullade.... listan kan bli oändlig!
  Idag är det visserligen Kanelbullens Dag, men för oss är det ju hallon som gäller. Så vi har frossat i Hallonbullar till fikat!
  Och ska jag vara helt ärlig.... de är mina favoriter :D

//Annika

Läs hela inlägget »

  Att få en paus ibland är guld värt! Men att kunna kombinera jobb och paus på samma gång är ännu bättre :)
  I flera veckor har jag åkt till Stockholm i vår nyköpta kylbil. Anledningen? Kocken Paul Svensson ville ha våra hallon till restaurangen på Fotografiska!!
  Att leverera till Stockholm har varit en dröm för oss länge och nu har den äntligen besannats!
  Men det är klart att det är tufft att ligga på vägen nästan en hel dag. Visserligen älskar jag att köra bil, men till slut blir det ganska tråkigt. Så igår hakade mamma på och vi passade på att äta på restaurangen.
  Åh, jösses, hur ska man beskriva maten?! Att säga att den var fantastisk räcker inte till. Om ni åker till Stockholm - besök Fotografiska!! Har ni riktig tur kanske ni får våra hallon till dessert ;)

//Annika

P.S. Utställningarna var självklart både inspirerande och vackra, vi rekommenderar dem också!
 

Läs hela inlägget »
  Jag har verkligen försummat den här bloggen. Det erkänner jag högt och tydligt. Herregud, det har ju gått drygt 2 år(!) sedan det senaste inlägget.
  Men det är just det som är så konstigt - för hur kan jag försumma bloggen, när jag älskar att skriva!?!
  För det är verkligen en av mina stora passioner. Jag älskar att skriva, "klottra", skissa, sätta på pränt - papper och penna är mina viktigaste ägodelar. Ja, faktiskt viktigare än min mobiltelefon eller dator - ett tecken på att jag är äldre än jag kanske ser ut att vara... ;)
  I min dator finns utkast på noveller, pjäser och böcker. I de hundratals block som fyller mitt hem finns olika idéer, uppslag, citat och viktigast av allt: min roman! När mamma hjälpte mig att städa ur mitt hus sprang jag runt som en hönsmamma för att se till så "Boken" kom med och hamnade i rätt låda. Den existerar visserligen än så länge bara som spridda kapitel i mina block, och i mitt huvud, men en dag ska den tryckas på riktigt. Det vet jag.
  Men tills dess ska jag verkligen göra allt jag kan för att lägga tid på bloggen; skriva om gården, hallonen, men också om vad som händer mig och familjen.
  Det borde inte vara så svårt att ta mig tid att skriva här.
  Jag älskar ju att skriva!

//Annika
Läs hela inlägget »
Etiketter: skriva bloggen
  Jag tror inte på modern teknik. Åtminstone inte när det kommer till mathantverk.
  Att använda en ”saftmaja” eller följa den numera vanliga metoden; ”pressa-söta-pastörisera”, är ingenting för mig.
  Jag vill att saft ska smaka saft. Precis som när jag var liten. Eller ännu hellre, som när mina föräldrar och morföräldrar var små. Det var därför min morfar provsmakade all saft när jag tog fram mitt recept. Målet var att den skulle smaka som hans mammas.
  När han var nöjd – var jag nöjd!
 
  Saft ska som sagt kokas, i flera steg.
  Hallonen kokas mosiga tillsammans med vatten, för att sen hällas upp på silduk.
  Tålamod, tålamod, saften behöver tid att droppa.
  Sen tillbaks till grytan igen, tillsätta socker och dags för kokning. 10 minuters bubblande medan jag skummar.
  Varmt, ångande, doftande!
  Flaskor ska värmas, korkar kokas. (Ja, ännu en kokning!)
  Hälla upp, kork på.
  Allt är klart. Allt är kokat. Dags att smaka.
  Precis som när jag var liten!

/Annika
Läs hela inlägget »
Det händer mycket på en självplocksdag! Det händer mycket på en självplocksdag!

10 Oktober 2015

04.30
Husse vaknar och tycker att jag också ska gå upp. Jag kravlar mig upp ur korgen, fast det är alldeles för tidigt.

04.36
Frukost. Jippie!

04.40
Husse hämtar tidningen. Jag passar på att göra min morgontoalett. Tar med ett päron när vi går in.

04.45
Äter päron.

04.46
Oj, vad trött jag blev. Måste gå upp och lägga mig igen.

05.30
Mattarnas väckarklocka ringer. Jag försöker att inte lyssna.

05.40
De går på toa. Jag fortsätter sova.

05.47
Nu börjar de klä på sig. Jag kikar med ena ögat.

05.48
”- Kom nu, Muddy!”. Jag tittar skeptiskt på dem, jag är nog fortfarande ganska trött.

05.49
De kan ju inte äta frukost ensamma, bäst att följa med till köket.

05.57
Sitter under köksbordet. Om de tappar något så kan jag inte missa det.

06.00
De tappar ju inget.

06.04
Matte ”tappade” precis en ostbit. Jag älskar henne!

06.15
Lägger mig mitt på köksgolvet så att jag inte ska vara i vägen. Somnar.

06.16
Det var värst vad de springer fram och tillbaka med olika grejor. Alla tycker att jag ska flytta på mig.

06.19
Flyr in i vardagsrummet och gosar ihop mig på mattan. Här borde jag få vara ifred.

07.40
Någon går i ytterdörren. Måste kolla.

07.41
Jaha, det var matte som gick ut. Går tillbaks till min matta.

07.59
Usch, vad de skramlar med termosarna i köket! Går ju knappt att sova till det oljudet.

08.17
Tobbe är här! Tobbe är här! Tobbe är här!

08.20
Tobbe gick igen. Känner mig extremt övergiven.

08.30
Kate och Alice är här!! Mitt liv är fullkomligt igen!!

08.32
Övertalar Alice att klia mig. Vika broschyrer kan hon göra en annan dag.

08.40
Matte sa till Alice att vika broschyrer. Går och sätter mig hos Kate som fixar kaffe.

08.42
Matte kommer med fikabrödet. Behöver det provsmakas? Nähä, inte det.

08.47
Gud, vad tråkigt det är när ingen pratar med en!

08.55
Matte tar på mig tröjan. Känner mig fin!

09.02
Nu börjar de bära ut till bilen. Jag går och sätter mig på min plats, så de inte ska glömma mig hemma.

09.07
Nu åker vi ut.

09.12
Bäst att sniffa över området så ingen har gjort något fuffens här i natt.

09.13
Allt var okej. Skönt.

09.17
Är jag i vägen nu igen?! Jag sitter ju bara här, mitt framför dina fötter.

09.21
Det står en massa bilar längs vägen. Bäst att skälla lite på dem, om det skulle vara några dummingar.

09.22
Nähä! Man får tydligen inte skälla på bilar med självplockare. Sätter mig och surar i kaféet.

09.37
Nu blir jag kopplad och satt vid invägningen. Ja, ja, det är ju nära till kaféet i alla fall. Man måste hålla koll på fikat.

09.52
De går för att öppna grindarna. Jag är så exalterad att jag skakar.

10.00
Kön är jääättelåååång! Det är säkert tre, fyra tusen människor här. Måste försöka hälsa på alla.

10.12
Åh, gud, vad tråkigt det här är! Kan vi inte åka hem nu?!?!

11.03
Den långa kön är borta. Nu fikar de istället. Försöker se extra söt ut.

11.07
En massa barn vill klappa mig. Jag lägger mig på rygg så de lättare ska komma åt min mage.

11.20
Är så trött! Måste försöka sova lite.

11.24
Så många människor att lukta på och så lite tid. Hinner inte sova.

11.37
Kate äter kex. Jag lägger huvudet på sned så jag ska se extra gullig ut. Det fungerade!

11.38
Tuggar snabbt ur munnen. Det kommer plockare med hallon som kanske är till mig.

11.40
Hallon är gott!

11.42
Kate visar barnen hur de ska kasta hallonen till mig. Jag fångar alla!

12.00
Nu har vi haft öppet i flera, flera timmar och ingen har frågat mig om något än. Det står faktiskt ”FRÅGA MIG” på min tröja. Känner mig väldigt förnärmad.

12.14
Kate tar med mig på promenad. Passar på att kissa lite och leta efter smulor.

12.15
Hittade inga smulor.

12.20
Tillbaka på min plats. Så tråkigt!

12.31
Matte bara står i kassan istället för att prata med mig. Känner mig lite övergiven igen. Alice kom förbi och kliade mig bakom örat. Nu känns det bättre.

12.47
Nu börjar det bli kallt. Brrr!

13.01
Matte säger att hallonen är slut. Det bekymrar inte mig, bara det finns fika kvar.

13.30
De sista kunderna fikar. Känns väldigt orättvist att jag inte får nåt.

13.31
Matte släpper loss mig – jiippiiee!

13.33
Vi har så snälla kunder, de ger mig lite av sina kakor!

13.47
Måste leta smulor. Det ser så skräpigt ut om de ligger kvar, bättre om jag äter upp dem.

13.51
Alla smulor borta.

14.02
Hoppar in i bilen, det är dags att åka in.

14.07
Alla bara bär in grejor. Går och hämtar ett päron – jag bär faktiskt också!

14.30
Alla åker hem. Känner mig ensam.

14.32
Somnar mitt på köksgolvet.

15.30
Vaknar och stapplar bort till mattan. Somnar om.

16.30
Är det inte dags för mat nu? Nähä, inte det.

16.43
Men nu då?

16.47
Mat. Äntligen!

16.50
Dags för toalettbestyr. Passar på att ta med ett päron på vägen in.

16.54
Åh, vad jag är trött! Måste sova.

18.03
Va? Släppa in getterna? Ska jag följa med? Ja, ja, jag kommer.

18.07
Oj, vad getterna springer. Jag håller mig på lite avstånd för säkerhets skull.

18.12
Jag kommer snart, ska bara hämta ett päron först.

18.14
Jag älskar päron!

18.16
Måste sova lite till.

19.37
Gör du popcorn?!

19.38
Du vet väl om att popcorn kan vara dåliga? Det är bäst att jag smakar på dem först så inte ni blir sjuka.

19.40
Bara ETT popcorn!?!?

20.00
TV-mys!

20.02
Vänta lite nu! Det där är ju inte tecknat. Jag vill titta på Snobben!

20.03
Okej, jag står väl ut med ert tråkiga program om jag får lite popcorn.

20.04
Popcorn är gott!

22.07
Oj, sov jag?! Jaha, jag ska gå ut och kissa.

22.10
Bäst att ta med ett sista päron in. Man blir inte så mätt av popcorn.

22.17
Springer uppför trappan. Skyndar mig bort till sovrummet. Ja! Korgen står kvar!

22.18
Snurrar flera varv innan jag lägger mig.

22.19
Bäst att slicka rent kanten och gosa till dynan ordentligt.

22.20
God natt!


/Muddy
(Men Annika fick sköta tangenterna)

Läs hela inlägget »

  Det finns många olika sorters impulsköp; Godis, choklad, kläder, skor, smycken, tidningar, skraplotter – listan är oändlig!
  Men för mig är det lite annorlunda. Jag impulsköper djur!

  Nej, jag är inte helt oförberedd när jag hämtar dem. Men det brukar vara så att jag köper dem – via mejl – och sedan slås av tanken: ”Hm, var ska jag ha dem?”.

  Getterna var en chock för hela familjen (även mig). Från att googla ”getter till salu” bara för skojs skull, till att ha bestämt tid för att hämta dem, tog mindre än en vecka. Tur att vi hade boxar i lagården!
  För getterna är ett köp jag aldrig kommer ångra. De är mina älsklingar – och vad vore vi utan våra levande farthinder?!

  Hönsen är det senaste köpet – som dessutom krävde en bilresa till Vetlanda!
  De var inte ett rent impulsköp, vi har pratat om höns i flera år. Men när jag nu hittade den perfekta flocken så var faktiskt inte hönshuset i ordning.
  Nåja, lite snickrande har ingen dött av och nu kluckar de glatt bland sittpinnar och reden.

  Som sagt; det har blivit en del impulsköp genom åren, och fler kommer det sannerligen att bli. Jag kan inte chocka familjen längre – de har redan upplevt allt! ;)

/Annika

Läs hela inlägget »
Etiketter: getter höns snickra