Ryggskottet från helvetet!

  Min rygg har länge småbråkat med mig; ischias med mera, men jag har "peppar-peppar" sluppit undan ryggskott. Ända tills i onsdags....!

  Jag skulle bara ut till getterna i lagården. Sen skulle jag och pappa iväg på Ekologiska Lantbrukarnas Höstmöte i Vänersborg. 
  Bara sträcka ut handen åt sidan efter äpplen åt dem.
  PANG!
  Förstod först inte vad som hade hänt. Det hade smällt till lite i ryggslutet - kändes inte så farligt, så jag började gå mot getterna. Inser ganska snart att jag knappt kan gå. Kan inte böja mig framåt, bakåt eller åt sidan. Skriker till när jag sträcker ut armen mot getgrinden. 
  Handen glider mot fickan - NEJ, säg inte att mobilen ligger inne på laddning! Överväger starkt att stå kvar hos getterna tills någon saknar mig och de kommer för att hämta mig. Men det tar för lång tid, vill bara in.
  Börjar långsamt ta mig ut ur lagården och vandrar upp mot huset. Eller, vandrar är väl fel ord, hasande myrsteg är nog ett bättre alternativ. Kvidande och med ryggen i en konstig vinkel. Det har aldrig tagit så lång tid att gå 100 meter.
  Som tur är kommer mamma ut när jag närmar mig. Hon hjälper mig in (jag måste ju nästan lyftas uppför trappstegen) och pappa får dra av mig kängorna.
  Efter ännu ett antal minuter kan jag typ sätta mig på en stol, med värme mot ryggslutet och sammanbitna tänder. Att åka någonstans är helt otänkbart.

  Pappa åkte själv till Vänersborg, mamma hjälpte mig till sängen och sen var det dags för viloläge. Muddy har inget emot mitt ryggskott (finns ju inget bättre än att ta en tupplur), bortsett från att jag inte kan böja mig för att ge henne mat.
  Bästa kompisen just nu är en påse med frusna ärtor - denna gudagåva som får smärtan att släppa i ryggen! Visserligen hjälper den inte mot frustrationen av att inte kunna göra något, men jag tar vad jag får.

  Men.... vi skulle ju öppna gårdsbutiken i December, jag skulle koka mängder med saft och sylt, och andra spännade planer....
  Istället blev det ryggläge, vila och absolut INGA TUNGA LYFT! Skit också, jag som var så peppad på att komma igång.
  Men det var kanske meningen att jag skulle vila ett tag istället, återhämta mig ordentligt för en gångs skull. Och lyssna på Muddy som snarkar bredvid mig!

//Annika

Muddy "sympati-vilar" med mig!
Muddy "sympati-vilar" med mig!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln