Att sakna ord....

  Nu har det gått lång tid sen det senaste blogginlägget igen.
  Men det finns en orsak till att jag saknar ord....

  I slutet av Oktober åkte mormor in akut med ambulans. Vi trodde/hoppades att det inte skulle vara så allvarligt som det verkade, men två dagar senare sa läkarna att det inte fanns mer att göra och vi kunde bara vänta på att det värsta skulle hända.
  Så vände allt! Mormor vaknade till igen, ville ha sitt eget te (det på sjukhuset var inte gott) och hon blev sig själv igen.
  Vi gjorde framsteg, tränade med sjukgymnasten och planerade för att åka hem....
  Men då kom nästa vändning!

  Plötsligt blev allt sämre, hjärtat orkade inte på samma sätt och långsamt-långsamt började mormor tyna bort från oss....
  Vi kämpade, vi slet, vi vakade, och bodde på sjukhuset i över två veckor. Och samtidigt skulle allt fungera på gården, takplasten på tunnlarna skulle ner och vattnet gick så klart sönder när det var som kallast!
  Och den 28:e November förlorade vi henne <3

  Mormor var mitt dagis när jag var liten. Hon lärde mig att steka plättar, att älska gamla filmer, och hon kunde prata om allt. Precis allt!
  Trots att hela processen tog en månad så var jag inte beredd. Jag ÄR INTE beredd! Jag anade inte att det skulle bli så tomt, så hemskt, så tråkigt. Livet är mycket tråkigare utan mormors kommentarer, åsikter och diskussioner. Och att spela frågesport utan mormor blir sig aldrig mer likt - vem ska nu ropa ut alla svaren, även när det inte är hennes tur!?!

  Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förstå vad som har hänt; att åka till mormor och morfar har plötsligt blivit "åka till morfar", i min mobil ligger hennes nummer bland mina favoriter och jag kan inte ringa upp, men framför allt - hon kan inte ringa mig längre!

  Vi saknar dig så mycket mormor!! Älskar dig <3

//Annika