Två + Två = TVÅ?!

  Självplocket i lördags kommer jag att minnas länge – om jag någonsin kommer kunna glömma det!

  Vi upptäckte några dagar innan att vi hade brist på folk som kunde jobba. Jag och mamma är självskrivna på alla självplock, men sen blev det knepigare.
  Pappa skulle till jobbet den dagen, tjejerna som annars brukar jobba i självplocket kunde alla andra dagar utom just den här lördagen och med en lillebror som precis har flyttat cirka 50 mil för studier kände vi att vi hade en smärre kris på halsen.

  Lösning: Vi panik-sms:ar alla vi kan komma på!

  Tillslut hade vi två killar bland sommarjobbarna som kunde hjälpa oss – Yes! – och vi fortsatte planera i godan ro. Fyra personer som jobbar i självplocket är det ultimata.
  Skönt att allt löste sig!

  Dagen innan fick vi ett sms av den ena: ”Har slagit knäet ur led, kan inte jobba.”.
  Ja, ja, tänkte vi. Vi blir ändå tre som jobbar. Tre är bra. Tre funkar.

  Lördag morgon, en timma innan vi öppnar, kommer jag på att min mobil är avstängd. Jag slår snabbt på den och det tar två sekunder innan det plingar in ett sms: ”Har spytt halva natten, kan inte jobba idag.”.
  Jag svarar; ”Krya på dig!”, som i en dimma. Tänker på alla som har ringt och frågat om självplock – mamma pratar redan för fullt med dem i en annan telefon – och inser plötsligt att vi bara kommer att vara två som jobbar. Två som ska sköta invägning, utvägning och visa ut alla till de olika raderna.
  Två plus två blev tydligen bara två.

  Efter några minuter samlade vi oss, gick igenom allt en extra gång och sedan var det dags att åka ut.
  När jag öppnade grindarna stod det 18 bilar utanför och sedan kom de i en jämn ström under de kommande tre timmarna. Mamma stod i invägningen och jag sprang fram och tillbaka mellan raderna innan det var dags att ställa sig i kassan.
  Antal besökare: drygt 150 stycken!

  Nu i efterhand så vet vi – DET GICK! Vi klarade det på två personer och alla var väldigt förstående.
  Tack för att ni insåg att det tar lite längre tid när man bara är två. Vi skulle aldrig ha klarat det utan er!

  Nu håller vi på och förbereda inför morgondagens självplock. Allt är lugnt. Vi kommer vara fyra som jobbar.
  Hoppas jag…!

/Annika