En annorlunda bonde

 - Vad arbetar du med?
- Jag är bonde.
- Oj!
Varje gång jag får frågan om vad jag jobbar med så ser alla lika förvånade ut när jag berättar att jag är bonde; ”Bonde? Du? Det trodde jag inte!”, och sen skrattar de lite.

 Visst är jag bonde – stolt ekobonde dessutom! Uppvuxen med köttdjur, har kört traktor sedan jag var liten och nu fast anställd på gården sedan hösten 2012. Mina framtidsplaner har alltid utgått från gården på olika sätt.  Mina käraste ägodelar är kängorna och arbetsjackan med alla fickor, och doften av koskit får mig att minnas när jag mockade i lagården som sexåring.
 Vissa dagar är jag lerig upp till midjan för att jag har jagat får eller getter som inte vill följa med. Eller så står jag ute i hallonlandet och mina händer blir mer och mer rödrosa. Äta får jag ofta göra stående och när jag till slut tar kväll är sängen min bästa vän.

  Men om du träffar mig utanför gården skulle du nog inte kunna gissa mitt yrke!

 Jag byter om när jag ska in till stan och handla. På ICA går jag runt i piratbyxor och ballerinaskor om vädret tillåter. Jag tar en fika och kan säga ”En latte macchiato, tack!” utan att staka mig.
 Ingen tror att jag började dagen med att mata getter.
 Jag sveper in på dansskolan klädd i fluffig underkjol och högklackade skor. Håret i en stram knut och smyckena glittrar på fingrar och i öron.
 Ingen kan ana att jag tidigare på dagen har stått i hallonlandet hela eftermiddagen; hållit ordning på ungdomarna, paketerat och sedan staplat alla askar i kyl och frys innan jag kunde byta om och åka.

  På möten gillar jag att provocera med min klädsel – även bland bönder!
När vi var på årsstämma i två dagar började jag med tajta brallor i skinnimitation och bandana i pannan. Till kvällens festmiddag ändrade jag stil totalt och svepte in i en fluffigt, flickig kjol i 50-talsstil och blomma i håret. Resan avslutades dagen därpå med sammetsbyxor och hängslen i äkta swinganda – om jag haft tid skulle jag dansat charleston i korridorerna!
 Bönderna visste först inte riktigt hur de skulle behandla mig (Hörde jag verkligen hemma i det här sällskapet?), men när jag väl öppnade munnen och la in mina åsikter i diskussionerna insåg de direkt att jag faktiskt var bonde. Men en annorlunda sådan!

 Jag vet att jag är annorlunda i bondevärlden. Att jag är tjej gav mig den stämpeln automatiskt. Men jag vägrar också att ändra mig!
 Bara för att jag ska åka in och hämta delar till traktorn så behöver inte jag ha på mig snickarbyxor och vara oljig upp på armarna. När det är lugnt i hallonlandet kan jag träna min dans utanför tunnlarna utan att det ser konstigt ut. Jag kan få vara alla delar av mig själv utan att någon ska tycka att det är fel!

 När jag ska jobba så kan jag lova att ni ser det på mig: Kängorna, jeansen och ekobonde-tröjan är på, nycklar och pärmar är iordning och mitt hår är flätat på det sätt som jag alltid har det när jag jobbar. Jobbflätan: utan den – inget jobb!

 Som bonde vet jag att jag alltid kommer att få svara på frågor och utsättas för många olika åsikter, och som annorlunda bonde kommer det säkert att bli ännu fler. Men kom an bara! Ställ era frågor. Tyck att jag är annorlunda som lever mitt liv på mitt sätt. Jag kan ändå inte vara någon annan än den jag är.
 För jag är jag!
 En annorlunda bonde!

/Annika