Bröllop i hallonets tid!

  Att jag tycker om bröllop är ingen hemlighet för alla som känner mig! Det finns inget mysigare än att gå på bröllop; lyssna på sångerna, lukta på blommorna, äta gott, dansa och se kärleken som lyser om brudparet. Trots att jag för tillfället är singel och därför går själv på bröllopen, så sitter jag nöjd och njuter av allt som sker runt omkring mig.
  Att vi nu jobbar i en bransch som kan leverera hallon till allt från familjemiddagar till just bröllop är verkligen pricken över i:et för mig! 

  Som kanske några har sett så skrev jag på Facebook för ett tag sedan att jag panikplockade hallon till en stressad brudgum och nu tänkte jag att ni kanske ville höra hela historien!

  Våra grannar har varit tillsammans i sjutton år och har två underbara söner tillsammans! När de flyttade hit för nio år sedan låg den yngsta i magen och vi har sett dem båda växa upp. När killarna fick några år på nacken började de besöka oss med cyklarna i hallonlandet och jag anser att de är våra flitigaste hallonplockare - när de kommer med sin burk så är det bara de absolut finaste hallonen som ska plockas! 

  För några veckor sedan kom nyheten: Äntligen dags för bröllop!
  Mitt i bröllopsyran (jag var direkt igång och pratade lokaler, klänningar och musik m.m.) så kom den försynta frågan: "Skulle vi kunna få plocka lite hallon till efterrätten?".
  Tja, ni kan nog gissa att vi genast svarade JA! JA! JA! Det var ju en självklarhet att de skulle få plocka hallon, vi som känner varandra så väl och har umgåtts under alla de här åren. Men för mig var det också en ynnest: Av alla tänkbara läckerheter som man kan servera på ett bröllop så valde de att avsluta sin middag med våra hallon! 
  En tid bestämdes, dagen före bröllopet, och visst kunde de gå in själva och plocka - vi visste ju om det så det var ingen fara!
  Under fredagen var jag iväg hela dagen, allehanda ärenden skulle uträttas, men vid ett tillfälle slog det mig plötsligt: Hoppas att de är och plockar hallon nu! Väl hemma gjorde jag en koll och ingen visste om det hade plockats hallon, men det hade det säkert.

  Lördagsmorgonen grydde! Vi stod med blinkande ögon och förberedde fikakorgen, ställde fram vågar och kikade upp mot himlen. Jag önskade så att de skulle få vackert väder - fotograferingen skulle ske utomhus! 
  När den första ruschen av självplockare var över och vi sträckte oss efter termosen för en kopp kaffe svängde det in en bil som susade över parkeringen och stannade precis vid tunnlarna. Ut klev brudgummen!
  - Ska inte du vara på ett bröllop nu?, ropade vi och han skakade småskrattande på huvudet. 
  - Ni har inga färdigplockade hallon?
  - Nej, hur så?
  - Vi glömde plocka igår! 
  Nu blev det fart på oss! Jag frågade hur mycket han behövde och när det visade sig att hallonen bara skulle användas som dekoration så visste jag att det skulle gå. Jag kastade mig ut i hallonsnåren med några askar och brudgummen i släptåg. När han hade fyllt en ask och jag två så kände han att det skulle räcka. Snabbt på med lock, Grattis- och Lycka till-rop från oss och så susade bilen iväg igen med en lättare rivstart! 

  Vi stod och log för oss själva medan vi såg efter honom! 
  Vilken tur att vi kunde fixa hallon till dem! 
  Vad roligt att de äntligen skulle gifta sig (och nu är gifta)! 
  Och tänk vad underbart att de dessutom valde att hålla sitt bröllop i hallonets tid!

/Annika 

Kommentera gärna: