Inneboende i hallonlandet!

  Vårt hallonland är inte bara vårt. Vi har nämligen ett par grupper med inneboende som samsas med oss om utrymmet - fåglarna! 

  Kråkfamiljen; en äkta kärnfamilj med mamma, pappa och två barn, har nyligen flyttat härifrån. Men under hela sommaren har de suttit på staketet och nyfiket betraktat oss.
  De visste var gränsen gick och höll sig hela tiden utanför tunnlarna - till skillnad från den enorma flocken kajor som gästade oss en kort period. 

  Kajorna nöjde sig inte med att bara titta på tunnlarna, vetskapen om att det fanns hallon där inne blev för mycket för dem och de flög stojande in och ut, lyckligt smaskande på de söta bären! 
  Enda sättet att bli kvitt kajor är att hänga upp ett par döda exemplar på staketet utanför tunnlarna. Sen dröjer det inte många dagar innan de flyttar härifrån - de förstår att här är det farligt att vara kaja! 

  Men kråkfamiljen berörs inte alls av att deras "kusiner" jagas bort. De sätter sig på staketet bredvid den döda kajan, tittar på den, och man kan rikitgt höra hur den säger: "Jaha, här hänger du... Taskigt läge, hörru!"

  Men nu är som sagt kråkorna också utflyttade och vi har bara en grupp med inneboende kvar. Sädesärlorna! De kom hit i början av April och kommer stanna här ända tills det är dags att flytta söderut. 
  De har byggt sina bon här, lagt sina ägg och kläckt sina ungar. Ungarna som nu har växt upp till självständiga tonåringar och skuttar runt sina föräldrar i större och större cirklar. 
  Sädesärlorna får gärna flyga in och ut ur tunnlarna. De struntar i hallonen och äter bara skadeinsekterna. Det är därför de är våra favoritfåglar! 

  När det är dags att flytta i höst kommer ungarna att bära med sig den här platsen som sitt hem och nästa år kommer de tillbaka. Stärkta och fyllda av nyfiken förväntan! Och vi kommer att vänta på dem, ta emot dem med öppna armar. För de är ju våra sädesärlor. Våra alldeles egna halloninneboende! 

/Annika

Kommentera gärna: